Det känns väldigt skönt och avslappnande att det är bara två skoldagar kvar, och nästa vecka endast två dagar skola. Smakar gott i själen, måste jag säga. Nja, men jag hade något på mitt hjärta men det flög iväg som en vindpust så jag har ingen jävla aning om vad jag skulle skriva. :P Så jag får väl antagligen rabbla hit några rader som inte har något sammanhang alls.. Jag kan ju meddela på samma gång att jag mår bra och jag borde lämna in mitt religionsslutarbete så småningom, men problemet är att religion är så jädrans tråkigt så jag skulle liksom inte palla fixa det klart. Men, jag måste väl, fnys.

Orsaken är väl lathet och väldigt långsamt internet, som plötsligt snabbade upp sig så jag fick en gnutta bilder av Amelie som blir 6 månader här snart? Eller vad jag nu fick höra idag.. För er som inte vet så är Amelie min systers barn och ja, något mer tror jag inte det finns att berätta om den saken. :)

På påsken hände det ena och det andra, det var påskmarknad, jag var hos min kompis två nätter hos deras.. stuga? Och på söndag masade jag mig iväg dit för att spendera natten hos henne. Att vara hemma är tråkigt, så varför inte vara hos andra? :D Nu är det trots allt skola och sånt skit igen, men det löper väl på en aning bättre än förut.

Jag tvättade på min moped, gjorde det ena och det tredje. Körde en sväng i stan, men det orkade jag inte riktigt göra så värst länge, eftersom det blev kallt och allt. Men nu så ska jag väl så småningom kanske möjligtvis börja läsa lite på prov och såntdär och förbereda mig på morgondagen som jag egentligen önskar att aldrig skulle komma, men man måste väl. Nästa vecka är det påsk också. Vad kul, trots att jag är totalt slut men det skall väl bli kul i slutändan! :)

I skolan hände det så mycket, men ändå så lite. När jag väl kom hem och lät tankarna svamla omkring och visste inte längre vad jag skulle göra. Jag vet vad jag kunde göra, men jag är ändå fylld med ånger med tanke på det stora misstaget jag begått. Jag vet att jag inte borde tänka dessa tankegångar och känna ångesten koka inom mig. Men det är väl såhär man gör i sitt liv. Man begår misstag som man sedan inser att man gjort fel. Dock har jag en lösning till problemet, vilket kan leda till att jag har ännu större chanser att göra det som jag egentligen vill. Jag vet vilka som kommer dissa och säga "Told ya", men jag orkar seriöst inte bry mig längre. Detta är verkligheten. Time to face it.

Tänkte ägna mig några minuter åt att skriva ett inlägg om att jag fortfarande nog lever och just nu är jag så småningom påväg till världens bästa syster man kan ha! Jag färgade också förresten mitt hår igår. Det blev sådär som det brukar bli, men kanske en aning brunare än med den andra färgen jag använde. Svårt att säga i alla fall. Hos min syster tänker jag busa med en av de sötaste småflickorna i hela universum. Jag måste väl ta och avsluta här och ta mitt pick och pack och masa mig iväg till min syster. Vi ses! (: