Att man känner sig ensam kan hända i princip när som helst, när det känns som om det inte finns någon där för en, ingen man kan ringa till, inget gäng du kan vara med på festen. Då känner man sig ofta ensam, eller hur?

Det finns två typer av ensamhet. Social ensamhet är det när du inte har någon eller inte tillräckligt met kompisar. Sedan finns det en typ som man inte har någon som kan kunde berätta om sina känslor för eller om sina problem. Vilket kan kännas jobbigt att hålla alla problem inom sig själv gång på gång och inte kunna berätta om dem för någon annan, utan ha de bara där och pressas på en helatiden.

Den som är ensam kan ofta tänka att den är ful, dum eller tråkig, när ingen vill spendera tid med den personen. Många känner sig ofta själv skyldig för att vara så sämst, men det stämmer då verkligen inte. Man kan bli lätt ensam om man flyttar mycket eller att det bara av slumpen händer så.

Om personen i sig är blyg så kan det dessutom vara svårare för andra att ta kontakt med den personen, dock är det inget fel med att vara blyg. Det har sin charm (: Om man har en stark attityd över något, är troende eller klär sig annorlunda kan det också hända att man blir utesluten, vilket är synd. Eftersom alla ska ju få vara sig själv och inte vara tvugna att se ut och bete sig som andra bara för att bli accepterad av andra människor.

Att vara ensam har också sina goda sidor. Man får själv tänka och fundera hur mycket man vill, utveckla sina tankar och göra helt vad man själv tycker plus att man får lära känna sig själv också! Olika personer behöver olika mycket ensamhet, vissa mer än andra. Visst kanske man missar mycket om man är ensam helatiden, men vad spelar det för roll egentligen?

I Finland finns det många människor som är ensamma och det blir bara mer och mer helatiden. Över 10% av undomarna känner sig någongång under en lång period då de går i skolan att de är mycket ensamma och övergivna.

Slutligen några tips för dig som lider av ensamhet. (: