I skolan hände det så mycket, men ändå så lite. När jag väl kom hem och lät tankarna svamla omkring och visste inte längre vad jag skulle göra. Jag vet vad jag kunde göra, men jag är ändå fylld med ånger med tanke på det stora misstaget jag begått. Jag vet att jag inte borde tänka dessa tankegångar och känna ångesten koka inom mig. Men det är väl såhär man gör i sitt liv. Man begår misstag som man sedan inser att man gjort fel. Dock har jag en lösning till problemet, vilket kan leda till att jag har ännu större chanser att göra det som jag egentligen vill. Jag vet vilka som kommer dissa och säga "Told ya", men jag orkar seriöst inte bry mig längre. Detta är verkligheten. Time to face it.