Idag är det två år sedan världens underbaraste pojke tog sitt sista andetag. Jag saknar honom lika mycket idag som jag gjorde för två år sedan. Jag tänker på honom varje dag, fortfarande drömmer jag om honom och fortfarande hoppas jag på att få se honom. Det är bara så jobbigt att inse att han verkligen är borta. Trots allt kommer han alttid finnas där i mitt hjärta. Allt vad han gjort och sagt är precis som om det hade hänt igår. Jag vet inte, men jag hade aldrig tänkt mig att det skulle vara så här jobbigt att leva utan honom som alltid var glad och skrattade. Han visste precis vad han ville med framtiden och hade verkligen många vänner.

Ska jag vara helt ärlig är det rätt så tomt utan Alf. Jag vågar påstå att jag inte är den enda som tycker/tänker så. Att tänka att det gått två år är helt ofattbart. Hur kan tiden gå så fort?

Men bara så du vet, jag saknar dig. ofattbart mycket. ♥

Precis varenda en människa jag sagt hej till idag har endera varit stressad, på dåligt humör eller något liknande. Fattar inte varför, men surä. Alla har vi dåliga dagar, men idag? Eh. Jag har inte en dålig dag, är bara trött och sliten, behöver få träffa trevliga prickar och umgås. Men det lyckas inte riktigt då man efter jobbet e så slut att man lägger och degar sig i sängen resten av dagen och kvällen, somnar och vaknar. Vilket leder till att jag inte kan sova på nättren. Same shit everyday. Nåja, slutklagar för denna dagen. Man kan ju alltid hoppas på bättre tider eller något...

Jag gjorde ett misstag med att sova på kvällen, jag får som vanligt inte sömn och kommer vara död imorn as always. Nåh, får väl sörpla i mig kaffe hela arbetsdagen imorn som varje dag.

Som vanligt ligger jag i min säng och funderar över allt och ingenting. Konstigt nog (händer ju ytterst sällan, not). Det var bara en tanke som slog mig som sedan började den tanken sakta men säkert växa fram. Jobbigt men sant. Jag vet inte hur andra tänker. Men att lita på människor är bland det svåraste som finns (enligt mig). Det är som att nuförtiden så låtsas alla vara så jävla äkta och sen vips så får man veta att de gått bakom ryggen på en. Schysst. Vad är det för saftigt med att berätta vidare saker egentligen? Okej, vissa saker måste man berätta ifall det är något allvarligt. Men de flesta sakerna är sådana som man inte ska säga vidare.

Men ibland kan det ju råka komma ut. Det händer väl alla. Då får vissa personer veta saker de inte visst om tidigare och kanske inte heller ville veta. Ryktet sprids vidare och nästa dag vet alla om det (eller snarare timme om man tar denna stad jag bor i som exempel). Det mesta går väl att förlåta, antar jag. Men vissa saker gör bara inte det. Som vissa personer inte tydligen förstår och tror att man kan bli kompisar igen sådär bara. Oh jisses, skärp dig. Palla ljuga och inte våga säga namn på folk. Vad är det att skämmas över när alla, även jag vet om det? Jag var ju trots allt den första som fick reda på det på mitt eget vis och inte genom dig. Fina keikkor tyckt man.

Å bara för att ja blir trött på att låta klok å fittit trött på mänskor som int kan bete sig som folk å säga rakt ut som de. Å trött på att skriva som man ska skriva, vike ble tydligen jobbit tisist. :D Så tänker ja quitta dehä inlägge å låta er enjoya dehä onödiga skite, höhöhhö. Ha så trevlit å läsa de ba jouu. Kanske man sku sova, joo. Så småningom, om man sku få sömn. Jotack. Gunatt.

Har inte på länge rört i kameran påriktigt heller, ingen inspiration eller liknande. Vill köpa ett nya objektiv men de är så dyra och jag vill inte precis sätta ut flera tusen på att få ett. Menmen. Kanske jag någon dag är en mångmiljonär och kan köpa åt mig lite. I alla fall så har jag jobbat idag. Riktigt skönt, eller. Tiden gick fort, det var det sköna. Att inte ha sovit något är mindre skönt, men jag kanske kan åtgärda det inatt? Who knows? ;)

Denna teckning blev klar för ungefär ett halft år sedan, och eller står 2010 på teckningen också. Men i alla fall så har jag gjort denna och det tog en jäkla tid eftersom bollarna i bakgrunden far ett helvete att peta dit, snyggt vet jag inte riktigt om det blev. Men det ser ut som det gör. Allt är färglagt med Promarkers också förutom de små bollsakerna. Heh. Hoppas ni gillart. (:

Hellåå! Idag händer väl ingenting mer, skulle jag väl tro. Ensam hemma hela helgen, skönt som fan. :) Allmänt less är jag också på att jobba, bara 6 dagar kvar. Totalt kär är jag i min iPhone också, men det är något helt annat. Har inget jag kan eller vill skriva om. Eller ja, kollade när Levi och Lucas simmade idag. Själv så njä, orka. Skall väl snart knäppa på nån film och glo på den om jag int somnar. Heijsvejs. (:

Gjort är gjort, sagt är sagt, hänt är hänt. Ingen kan ändra på den saken längre, de vet vi alla. Men det är kanske lika bra att vi alla begår misstag, så man kanske någongång skulle ta och lära sig? Tydligen inte.

I alla fall har det varit fullt upp på jobbet idag, helatiden något shit som skulle fixas, suck. 8 dagar kvar, sen säger jag babbaii och tar sommarlov sådär sist och slutligen. Höhö.

Längesedan jag skrev något "vettigt" också här, inte för att detta är det heller men. Who cares? Skyll er själva som läser. :D Såg Levi knubbisen idag också, fy vad han har blivit söt på sistone. Synd bara att han är så blyg. Fett längesedan jag såg honom sist. :) Måste väl ta och blåsa såpbubblor med honom som vi gjorda förra sommaren. I alla fall så skall jag strax kolla film, och allmänt lata mig här i min fina iskalla säng, solon! ;)

Dagen har varit som den varit, vaknade sent sent och mådde otroligt bra? Nåja, sedan käkade jag lite mat, namm. Stack på födelsedagskalas och kom hem, vilken dag! Slut som jag vet inte vad, trött inte ett dugg och inte alls peppad med ännu två veckor jobb. Suck. Nåja, trevlig helg vart det i alla fall! (;