Liksom, hur kan en livslevande människa älska en annan person när den personen hatar sig själv så mycket så det inte ens går att beskriva med ord. Jag förstår bara inte det. Hur är det möjligt? Hur svårt är det egentligen att förlåta sig själv, åt saker man gjort och bara älska sig själv för den man är? Jag menar, du är ändå tvungen att leva i din kropp och acceptera varje jävla misstag du gjort tidigare. Det hör bara till, det är ditt liv. Du kanske inte behöver acceptera ditt misstag, men du är i alla fall tvungen att leva med att du begått detta misstag och leva med det.

Det kan väl inte vara så svårt, eller är det verkligen det? Det bara går över mitt hela förstånd hur svårt dessa saker egentligen är för vissa människor. Att bara en person i deras liv gör det värt att leva. Tänk om den där personen inte skulle finnas kvar där nästa dag, vad skulle du göra då? Jag säger inte att detta skulle hända, men allt är möjligt så det är väl värt att tänka tanken, eller så inte. Jag förstår inte heller hur man kan älska en annan person när man hatar sig själv. Funkar det verkligen? Eller är det helt omöjligt? Enligt mig själv är det rätt så omöjligt, för att älska en annan person innebär också att man är tvungen att älska sig själv.

Jag förstår att människor har problem med dessa saker, det är bara sånt som händer i princip alla människors liv. Jag har ingenting emot det heller, eftersom detta är antagligen helt normalt. Men jag funderar ändå varför det fortfarande händer bland oss människor. Det finns hjälp att få, men de flesta personer vill inte ha den hjälpen. När de väl ha insett att de har ett problem som de borde ta tag i, finns det bara den här ena personen som får veta om att detta problem finns.

Visst kan det låta ofattbart, men jag antar att det är så här som världen är i dagens värld. Jag förstår precis varför dessa personer inte heller vill ha hjälp. Jag menar, tänk om du skulle ha gjort något så hemskt att du skulle hamna ungdomsfängelse om folk fick reda på detta? Det vill man inte. Men ändå litar de på den här ena personen. Kanske denna personen någon vacker dag skulle svika den andre och ändå berätta det vidare, det skulle ge en massa konsekvenser som för vissa är helt omöjliga att ta.

Tänk om det skulle bli för mycket för den ene personen någon dag? Och livet skulle bara ta slut för den? Vad skulle då hända? Ja, det vet man ju då inte. Enligt mig själv, känns det rätt så tufft att ha detta ansvar i mina händer, som när som helst kan brista. Det jag nyss berättade är sanningen själv. Det kan hända vem som helst, även dig som nyss läst igenom detta. Det här är verklighet, en verklighet jag lever i.