Idag är det två år sedan världens underbaraste pojke tog sitt sista andetag. Jag saknar honom lika mycket idag som jag gjorde för två år sedan. Jag tänker på honom varje dag, fortfarande drömmer jag om honom och fortfarande hoppas jag på att få se honom. Det är bara så jobbigt att inse att han verkligen är borta. Trots allt kommer han alttid finnas där i mitt hjärta. Allt vad han gjort och sagt är precis som om det hade hänt igår. Jag vet inte, men jag hade aldrig tänkt mig att det skulle vara så här jobbigt att leva utan honom som alltid var glad och skrattade. Han visste precis vad han ville med framtiden och hade verkligen många vänner.

Ska jag vara helt ärlig är det rätt så tomt utan Alf. Jag vågar påstå att jag inte är den enda som tycker/tänker så. Att tänka att det gått två år är helt ofattbart. Hur kan tiden gå så fort?

Men bara så du vet, jag saknar dig. ofattbart mycket. ♥