Jag gjorde ett misstag med att sova på kvällen, jag får som vanligt inte sömn och kommer vara död imorn as always. Nåh, får väl sörpla i mig kaffe hela arbetsdagen imorn som varje dag.

Som vanligt ligger jag i min säng och funderar över allt och ingenting. Konstigt nog (händer ju ytterst sällan, not). Det var bara en tanke som slog mig som sedan började den tanken sakta men säkert växa fram. Jobbigt men sant. Jag vet inte hur andra tänker. Men att lita på människor är bland det svåraste som finns (enligt mig). Det är som att nuförtiden så låtsas alla vara så jävla äkta och sen vips så får man veta att de gått bakom ryggen på en. Schysst. Vad är det för saftigt med att berätta vidare saker egentligen? Okej, vissa saker måste man berätta ifall det är något allvarligt. Men de flesta sakerna är sådana som man inte ska säga vidare.

Men ibland kan det ju råka komma ut. Det händer väl alla. Då får vissa personer veta saker de inte visst om tidigare och kanske inte heller ville veta. Ryktet sprids vidare och nästa dag vet alla om det (eller snarare timme om man tar denna stad jag bor i som exempel). Det mesta går väl att förlåta, antar jag. Men vissa saker gör bara inte det. Som vissa personer inte tydligen förstår och tror att man kan bli kompisar igen sådär bara. Oh jisses, skärp dig. Palla ljuga och inte våga säga namn på folk. Vad är det att skämmas över när alla, även jag vet om det? Jag var ju trots allt den första som fick reda på det på mitt eget vis och inte genom dig. Fina keikkor tyckt man.

Å bara för att ja blir trött på att låta klok å fittit trött på mänskor som int kan bete sig som folk å säga rakt ut som de. Å trött på att skriva som man ska skriva, vike ble tydligen jobbit tisist. :D Så tänker ja quitta dehä inlägge å låta er enjoya dehä onödiga skite, höhöhhö. Ha så trevlit å läsa de ba jouu. Kanske man sku sova, joo. Så småningom, om man sku få sömn. Jotack. Gunatt.